Nu har jag kommit på exakt vad jag behöver. Det är inte sommarlov, det är ingen jävla meningslös fylla, inga fler vänner, inte ett bättre jag, inga matriella ting, utan det är en känsla.
Den där känslan då allt flyter på med musiken, känslan av att det inte finns ett enda problem eller fel i världen.
Allt är bara så rätt rätt rätt.
Käslan av att älska allt och vara nöjd med mig själv fast jag ser ut som ett helvete, luktar svett, har sönderbitna naglar, smutsiga kläder och leriga fötter.
Känslan av att befinna sig i en atmosfär där luften är fylld av kärlek och musik som jag kan andas in då jag matar min själ med lycka.
Jag vill kunna dansa, spriga omkring naken, pissa och spy inför tusentals människor utan att bry mig, kyssas med alla, dansa med alla, & älska livet!

Jag vill vara lycklig.
Om 26 dagar drar jag till Arvika.
Då händer det.